Och vet ni vad det mest överraskande med Ukraina-matchen i torsdags var?
Att inget var överraskande.
Jag menar det här: det gick att förutspå nästan varenda del av den. Inför matchen skrev jag om två kompakta block, med en fritt fräsande Viktor Gyökeres framför. Check. Jag skrev om Ukrainas svajiga högerförsvar, och fem minuter in valde Anthony Elanga bort att spela en fri Herman Johansson, för att istället utmana den där högerkanten ihop med Benjamin Nygren. 1–0 av Gyökeres. Hade de pratat om det, att de skulle testa den kanten?
– Det kanske vi hade…, flinade Nygren.
Jag skrev om hotet från Sudakov, att de måste hantera det. Att Nordfeldt har fina fötter (han spelade fram till 2–0). Att Ponomarenko kunde komma in från bänken och göra mål (det gjorde han).
Precis allt var precis som man kunnat förvänta sig.